Naprapati definieras som ett system för specifik undersökning, diagnostik, manuell behandling och rehabilitering av smärta och dysfunktion i rörelse- och stödjeorganen. Den naprapatiska manuella terapin syftar till att återskapa funktion och minska smärta i det neuromuskuloskeletala systemet genom att påverka strukturer i och omkring ryggraden och andra leder.
Naprapatin har sitt ursprung i USA i början av förra seklet och introducerades i Sverige under slutet av 1960-talet. Idag är naprapater en av de största yrkesgrupperna i Norden inom manuell medicin och bara i Sverige utförs varje år mer än 1,5 miljoner behandlingar. Naprapater är en legitimerad yrkesgrupp med skyddad yrkestitel och är därmed en del av svensk hälso- och sjukvård.
Ordet naprapati betyder ”att korrigera orsak till lidande” och är en sammanslagning av tjeckiskans ”napravit” som betyder att korrigera och grekiskans ”pathos” som betyder lidande.
Ett centralt begrepp inom naprapatin är connective tissue, vilket är det engelska ordet för bind- och stödjevävnad. Naprapater utreder vilken struktur som orsakar patientens symtom och anser att funktionsrelaterade besvär och smärttillstånd i rörelse- och stödjeorganen främst kan härledas till förkortningar, spänningstillstånd och ärrvävnad i connective tissue samt dessa förändringars påverkan på muskler och nerver. bind- och stödjevävnad finns i hela kroppen i form av exempelvis ligament, senor, fascia, ledkapslar, diskar och ledbrosk.
Naprapater är specialiserade på att diagnostisera strukturella och funktionella neuromuskuloskeletala besvär, behandla och rehabilitera patienter med besvär av sådant ursprung samt på att differentiera smärta av annan orsak. Här kan du läsa mer om hur naprapater ställer diagnos.
Naprapatbehandling innebär att manuella passiva och aktiva rörelser appliceras i syfte att påverka bind- och stödjevävnad, muskulatur och nerver så att funktionen i det neuromuskuloskeletala systemet optimeras och eventuell smärta minskar. De grundläggande behandlingstekniker som naprapaten använder är ”soft and connective tissue manipulation” (SCTM) vilket innebär manipulations- och mobiliseringstekniker av såväl ryggraden som andra leder samt olika typer av mjukdelstekniker såsom massage, stretching, nervmobilisering m.fl. Läs mer om hur naprapater behandlar under rubriken Behandlingsmetoder.
Forskningen inom naprapati, som har sina rötter från början av 1900-talet, visade att förkortningar och ärrvävnad i ligament, fascia och muskler som omger ryggraden leder till en rörelseinskränkning och kan påverka spinalnerver, dess förgreningar och följaktligen även anslutande connective tissue som i sin tur kan påverka den neurologiska och cirkulatoriska funktionen. En specifik teknik för att behandla dessa förkortade strukturer och ett system för att kartlägga undersökningsfynd och behandling utvecklades redan i början av 1900-talet, vilket på den tiden var unikt för naprapatin inom fältet manuell medicin. Syftet med kartläggningen var att dokumentera specifika undersökningsfynd samt vilken terapeutisk behandling som gavs för olika typer av strukturella och funktionella förändringar i connective tissue och detta representerar den första journalföringen inom naprapatin. På basis av den specifika och reliabla kartläggningen kan naprapaten med specifik manuell teknik återskapa neuromuskuloskeletal funktion. Här kan du läsa mer om den forskning som idag bedrivs inom naprapati.
Definitionen av naprapati är hämtad ur boken Naprapatins Grunder, Skillgate et.al., Studentlitteratur, uppl 1:1, Lund 2011, ISBN 978-91-44-05408-7.
Du kan läsa mer om naprapati på 1177 Vårdguiden.
Sedan 1994 har naprapater i Sverige legitimation från Socialstyrelsen för att behandla patienter med funktionsrubbningar och smärttillstånd i rörelse- och stödjeorganen. Naprapater utgör därmed en del av svensk hälso- och sjukvård. Naprapater har skyddad yrkestitel, lyder under hälso- och sjukvårdslagen och står under Socialstyrelsens tillsyn. Legitimationen utfärdas efter fullgjord naprapatexamen från Naprapathögskolan samt ett års handledd praktiktjänstgöring inom svensk hälso- och sjukvård.
En legitimerad naprapat har sådana kunskaper att han eller hon kan arbeta under ett eget medicinskt ansvar. Detta innebär att en naprapat genom undersökning och diagnos kan bedöma om en behandling ska inledas eller om patienten ska hänvisas vidare till annan hälso- och sjukvård för fortsatt undersökning.
Här kan du läsa mer om legitimation & skyddad yrkestitel för naprapater.
Du kan också läsa mer om legitimation och skyddad yrkestitel för naprapater på Socialstyrelsens webbplats och om naprapatyrket på Arbetsförmedlingens webbplats.
