Manipulationsbehandling

I syfte att töja lednära connective tissue och/eller muskler för att normalisera funktionen i rygg- och extremitetsleder hos en patient anlägger naprapaten en kontakt med sina händer mot en vald kontaktpunkt i relation till den led som skall behandlas. Därefter utförs en snabb rörelse som går utöver ledens fysiologiska rörlighet, dock utan att överskrida det anatomiska ytterläget.

Manipulationen kan antingen utföras med stora generella kontaktpunkter (en hel hand eller bägge händerna, underarmen, benet eller armbågen) eller med en så liten kontaktyta som möjligt (fingrar eller del av handen). I båda fallen utförs rörelsen med en hög hastighet, minimalt rörelseutslag och med minimal till måttlig kraft.

Smith upptäckte i sina studier att genom att rikta kraften i manipulationsgreppen så att de överensstämde med den diagnostiserade förkortningen av connective tissue blev resultatet av behandlingen bättre än tidigare. För att kunna avgöra i vilken riktning kraften i manipulationsbehandlingen skulle riktas utvecklade Smith en specifik funktionell undersökningsmetod av lederna. Detta var en betydande skillnad mot hur man tidigare utfört manipulationsbehandlingen då man endast utgick från statiska palpatoriska fynd för en subluxation och inte undersökte funktionen och rörligheten. Det blev med andra ord viktigt med en detaljerad undersökning av funktionen (rörelsepalpation) för att kunna anlägga rätt kraft och rörelse i rätt riktning i behandlingen.

Med den funktionella undersökningen som grund skapade Smith för varje patient en behandlingsstrategi, en directoplanning. I den skrev han ner hur de olika behandlingsgreppen skulle appliceras och i vilken ordning de skulle utföras. Behandlingsstrategin låg sedan till grund för själva behandlingen.

Den funktionella undersökningen och skapandet av en behandlingsstrategi är central i naprapatens undersökning och behandling. Den riktning för kraften som ges i manipulationsgreppen och som fastställs med hjälp av den funktionella undersökningen kallade Smith directo (därav directoplanning)

Andra begrepp som Smith introducerade redan år 1906 i sin lärobok Modernized Chiropractic, var manipulationsgreppets olika moment vid utförandet; approach, vantage point, contact, hold, position och delivery.

Dessa begrepp utgör fortfarande grunden för den naprapatiska manipulationstekniken. De olika momenten beskriver hur naprapaten anbringar sin kontaktpunkt i anslutning till den led som skall behandlas, vilken kontaktpunkt som användas, hur en fixation av andra leder sker, vilken position såväl naprapaten själv som patienten skall vara i samt hur själva greppet utförs.

Syftet med den naprapatiska manipulationstekniken är att återskapa ledfunktionen och därigenom uppnå en normalisering i omgivande och angränsande connective tissue, muskler och nerver.