Naprapathögskolans gåva till människor på flykt
Naprapatins dag arrangeras årligen i Naprapathögskolans studentkårs regi. Intäkterna från Naprapathögskolans klinik går denna dag oavkortat till välgörande ändamål. 2015 utsåg studentkåren i samråd med Naprapathögskolan UNHCR till mottagare av årets bidrag som uppgick till 22 800 kronor.
På uppdrag av FN arbetar UNHCR med att hjälpa människor på flykt undan krig och förföljelse. Organisationen kämpar för att värna mänskliga rättigheter, dela ut nödhjälp och för att ge människor på flykt möjlighet till en bättre framtid.
Flyktingar har ofta tvingats lämna allt bakom sig inför den ofta farofyllda resan mot säkerhet. UNHCR finns på plats i alla stora konflikter och ger människor akut nödhjälp såsom mat, vatten, sjukvård och tak över huvudet. De flesta flyktingar vill återvända hem men när det inte är möjligt så ger UNHCR dem en chans att bygga upp sina liv på nytt.
Så här skriver UNHCR som tack för vårt bidrag.
”Stort tack för er gåva till FN:s flyktingorgan UNHCR.
Med ert stöd vi kan ge flyktingar skydd, mat, rent vatten och andra viktiga förnödenheter för att möta de akuta behoven hos dem som flyr från förföljelse och våld. Er hjälp gör skillnad och bidrar till att vi kan fortsätta att hjälpa tusentals familjer som tvingas lämna sina hem.
22 december 2015”
Vi från Naprapathögskolan och Naprapathögskolans studentkår vill tacka alla som var med och bidrog till att göra Naprapatins dag 2015 så lyckad!
Naprapatins dag 23/9 2015
Naprapatins dag är en temadag som Naprapathögskolans studentkår årligen arrangerar med syfte att uppmärksamma naprapati samt knyta kontakter med andra vårdgivare.
Årets tema är ”Tillsammans för hälsa”. Varje årskurs har denna dag olika uppgifter som på olika sätt lyfter naprapatin i samhället. Bland annat har vi i år bjudit in studenter från läkarprogrammet KI, Kiropraktorhögskolan och Fysioterapeutprogrammet KI till en workshop på Naprapathögskolan för att berätta mer om naprapati samt diskutera hur vi kan samarbeta olika vårdgrupper emellan med patientens välbefinnande i fokus.
Av tradition går intäkterna från Naprapathögskolans klinik under Naprapatins dag oavkortat till välgörande ändamål. Tidigare års bidrag har gått till exempelvis SOS-barnbyar och ett stort skolprojekt i Tanzania.
Årets bidrag kommer gå till att hjälpa dem som idag är på flykt i Europa.
Naprapathögskolans välgörenhetsarbete
Varje år skänker Naprapathögskolan patientintäkterna från kliniken på naprapatins dag till ett välgörande ändamål. Vårt senaste projekt har varit att bygga en skola i massajbyn Kwamadule i Tanzania.
På plats för invigningen var initiativtagare till projektet, Riksdagsledamot och ordförande i Naprapathögskolans rådgivande styrelse, Yvonne Andersson.
Det här är Yvonnes brev från invigningen av skolan ”Björnen” i Kwamadule den 10 februari, 2014.
”Det är dags för invigning av skolan Björnen. Namnet bestämt utifrån huvuddonatorn Naprapathögskolan med undertecknare Inger och Björn Berg. I den svenska delegationen fanns min make Jan-Willy Andersson och vännerna Maj-Britt och Kent Fager som under byggtiden varit koordinatorer mellan Sverige och Tanzania. En projektgrupp i Handeni leddes av Kipojo, föreståndare för ett IT-centrum vid FPCT i Handeni tillika född i massajbyn, Kwamadule. I den ingick ledande personer från Primary School och kommunledningen.
Vår landrover var packad med gåvor och folk som skulle vara med på invigningen. Tyvärr fastnade den i leran och vi fick förflytta oss några km till fots. Bilen kunde komma på hjul igen och snart fortsatte färden. Väl framme möttes vi av en väg formad genom stenar och med mönster framför skolbyggnaden. Den första byggnaden i byn som inte var byggd av lera, med två skolsalar och ett litet lärarrum, till hälften målad blå på framsidan. Klassrummen fyllda med nytillverkade skolbänkar. Bakom låg en mindre byggnad innehållande 7 toaletter, 3 för flickor, 3 för pojkar och 1 för lärarna, de första toaletterna i byn. Bredvid fanns en stor vattentank, den första i byn. Framför skolan var ett rött band spänt, det skulle snart klippas! Runt omkring fanns glada barn, leende massajer och kostymklädda män och naturligtvis de två nyanställda lärarna. Lite längre bort rörde kvinnor i stora grytor på koleld, massajhövdingen hade låtit slakta en ko och alla femhundra gästerna skulle bjudas på en måltid.
Snett bakom skolan är grunden till en ny byggnad utstakad. Massajerna själva inser att ingen utbildad lärare kommer vilja stanna i skolan om inte det finns en acceptabel bostad att tillgå. De egna enkla lerhyddorna är inte tillräckliga, vägen mellan staden och byn är lång och otillgänglig och lärarna måste dessutom ha ett öga på skolan. Nu vill man ha hjälp med att bygga en bostad för de lärare som ska tjänstgöra och jag kan inte annat än instämma. Lärarna måste bo och leva nära skolan.
Mama Sarah, den kvinnliga ledaren i byn, omfamnade mig och jag var välkommen. Hon visade hur kyrkan ombesörjt två stora tält och plaststolar för invigningen. Regnet skulle inte få förstöra stämningen. Överallt stod barn i sina skoluniformer, vilket är lag på i Tanzania, de sjöng i olika körer, klappade händer trots att tal hölls i timmar. Det är en stor dag med representanter från olika håll. Vi från Sverige som ombesörjt pengar och stöd, det var guvernören för distriktet och ledande från region och kommun. Naturligtvis också ledare från närliggande massajbyar och från Primary school i Handeni.
Välkomnandet av oss var imponerande och de 126 inskrivna eleverna var lyckliga. I mitt invigningstal berättade jag om vad som hänt. Om när jag för ett år sedan kom till byn i samband med en studieresa och berördes av behovet av den skola som massajerna efterfrågade. Jag lovade åka hem och söka donatorer, massajerna lovade bygga skolan, Kipojo lovade vara projektledare och guvernören, DC, lovade ombesörja bra lärare. Alla har gjort vad de lovat! Jag berättade om huvuddonatorn som representerades av Björn Berg, om björnen och världskartan som jag överlämnade, om materialet som var och en skulle få men som överlämnades till Mama Sarah. Det var en skrivbok, penna och radergummi till varje elev. Det var pennvässare, färgkritor, hopprep och bollar. Det senare fick vi demonstrera, något sådant hade aldrig funnits i denna massajby. Barnen visste helt enkelt inte vad en boll var. Plakatet med namnet Björnen visades och ett likalydande exemplar överlämnades till DC och till Kipojo, projektledaren.
Banden klipptes av DC och mig under jubel från publiken. Mat delades ut och vi var hedersgäster. Guvernören skickade sina hälsningar till donatorerna och välkomnade dem till hans distrikt och till Kwamadule. Jag blev berörd av allas glädje. Den här dagen, när skolan kom till byn, kommer jag aldrig att glömma! Från djupet av mitt hjärta önskar jag att ni som gjort skolan möjlig genom er donation kan ana den glädje och det framtidshopp som ni skapat i Kwamadule.”
Fler bilder från invigningen finns på Facebook.
