Vikten av informerat samtycke inom hälso- och sjukvården
I veckan har man i Kvällsposten skrivit om en patient som drabbats av stroke efter naprapatbehandling. Enligt uppgifter ska patienten ha insjuknat cirka fyra veckor efter behandlingen. Patienten anmälde det inträffade till Inspektionen för Vård och Omsorg, IVO, som ansvarar för tillsyn över hälso- och sjukvård. IVO konstaterade att man inte kunde knyta sjukdomstillståndet till behandlingen, men att den behandlande naprapaten brustit i att informera om de risker som potentiellt kan associeras med manipulationsbehandling.
Vikten av informerat samtycke
Det viktiga när det gäller behandlingskomplikationer är självfallet att det går bra för patienten. I det aktuella fallet är det även viktigt att se till det som IVO konstaterade dvs. att man INTE kunde finna ett samband mellan manipulationsbehandlingen och insjuknandet i stroke men att man DÄREMOT fann brister i det informerade samtycket.
Att informera patienten om eventuella risker med vårdinsatser, och be om patientens samtycke, är ett ansvar som alla legitimerade terapeuter har oavsett om man väljer att göra detta skriftligt eller muntligt. Naprapathögskolan som utbildningsinstans anser att det tydligaste för både patienter och behandlande terapeut, i detta fall högskolans studenter, är att detta sker skriftligen genom att patienten signerar ett dokumentet som sedan bifogas patientjournalen.
Vikten av att förstå kunskapsläget kring möjliga risker vid nackmanipulation
Naprapathögskolans gjorde följande slutsats 2016. ”Utifrån den forskning och kunskap som finns idag kan det inte bevisas att det föreligger ett orsakssamband mellan denna behandlingsmetod och en risk för kärlskada, det kan inte heller uteslutas att ett sådant samband finns.
Givet rådande evidensläge föreslås vidare att behandlingstekniken inte bör baseras på att studenter övar på studenter (risk-nytta aspekter). Risken, i den mån en sådan föreligger, är troligtvis mycket liten men måste vägas mot bevisad nytta och tillämpande av försiktighetsprincipen. Dessutom finns det inte något säkert sätt att kliniskt utesluta enskilda riskpatienter. Innan vidare forskning kan fastställa eller utesluta om ett orsakssamband föreligger och/eller visa på en klar nytta som eventuellt uppväger en potentiell risk skall manipulation av halsryggraden, utan behandlingsindikation, inte utföras på student av student eller lärare. Detta innebär att beslutet kan komma att förändras om nya forskningsresultat ger anledning till det.”
Svenska naprapatförbundet, SNF, har skrivit följande i ett nyhetsbrev till samtliga medlemmar i samband med det aktuella patientfallet. ”Vad vet vi då när det gäller manipulation i halsryggrad och allvarliga behandlingskomplikationer? Vi vet att det finns ett statistiskt samband mellan nackmanipulation och kärldissektioner i området. Det gör det också mellan en rad andra faktorer såsom högt blodtryck, migrän, en del sjukdomar, ung ålder mm. Tyvärr är det mycket svårt att forska inom detta område i syfte att klargöra riskerna, så det finns idag inte något vetenskapligt stöd för att nackmanipulation skulle kunna orsaka en sådan skada, men inte heller för att det inte kan göra det.
Det är i detta sammanhang viktigt att förstå skillnaden mellan ett samband där man efter en kärldissektion kan se att det förekommit manipulationsbehandling i närtid innan skadan uppstått och direkt orsak där manipulation de facto orsakat kärldissektion. Det finns alltså ett vetenskapligt underlag för det förstnämnda, inte för det sistnämnda. Stroke orsakad av kärlskada är ovanligt, ca 3-4 fall per år per 100 000 personer, och orsakerna till kärlskadan kan vara många. En av dessa orsaker skulle teoretiskt kunna vara nackmanipulation, men som sagt vet vi inte om det är så.
Mycket viktigt är dock att känna till att vanliga symtom vid en kärlskada i nackområdet är smärta i nacke och huvud, vilket kan vara det som gör att patienten söker vård, och att manipulation används som behandlingsverktyg. I ett sådant fall skulle det alltså kunna vara så att en kärlskada redan finns när patienten söker vård. Det faktum att det finns, om än sällsynta, fall beskrivna när man misstänker att nackmanipulation kan ha orsakat eller förvärrat en kärlskada i nacken gör att vi skall vara mycket noggranna när vi tar om hand, undersöker och behandlar patienter med de symptom som nämns ovan.
Som legitimerade terapeuter som arbetar med manipulation som ett verktyg skall vi självfallet känna till dessa samband, och alltid sätta patientens säkerhet i centrum, där nyttan av behandlingen man planerar skall vägas mot eventuella risker.”
