Vi har genomfört vår första tenta i reumatologi, och resultaten har redovisats. Kursen var både intressant och lärorik, även om vissa delar kanske kunde ha skalats ned något. Som alltid är det en utmaning att avgöra vad som är mest relevant för ens framtida arbete, särskilt då alla tar till sig olika saker och upplever vad som är lärorikt på sitt eget sätt.

Jag har nu påbörjat min femte termin, av totalt åtta, och ibland känns det som om det var nyss jag började utbildningen. Samtidigt känner jag tydligt hur jag har utvecklats, både som student och som individ. Utbildningen har verkligen format mig på många sätt, och det känns spännande att vara mitt i denna resa, även om den stundtals är intensiv.

Studierna har verkligen dragit igång på allvar nu med kurser i manipulationstekniker, idrottsmedicin och klinikpass som står på schemat. Det är otroligt givande, men ibland också frustrerande när man inser hur mycket mer det finns att lära. Trots att vi ständigt utvecklas, är det tydligt att lärandet inom vårt område är en livslång process. Det är så mycket att ta in, och det kräver både fokus och tålamod. Tyvärr upplever jag att tiden för återhämtning inte alltid blir som man skulle önska eller behöva – det är svårt att hitta balansen.

På en ljusare ton har vi nyligen genomfört insparken för årskurs ett. I fredags var det insparkspub, där de nya studenterna bjöd på en obligatorisk dansuppvisning. Det var fantastiskt att se hur stark sammanhållningen är, trots olika åldrar och terminer. Det finns verkligen en härlig gemenskap som genomsyrar hela utbildningen, och det är något jag uppskattar enormt.

Nu ser jag fram emot vad resten av terminen har att erbjuda, samtidigt som jag försöker hitta den där viktiga balansen mellan studier och återhämtning. Resan fortsätter, och jag är tacksam för allt jag lär mig längs vägen.

Vänliga hälsningar,
Anneli Karlsson

‍