Nervmobilisering är en teknik som används inom den naprapatiska behandlingen för mobilisering av nervsystemets olika delar. Det är viktigt att de funktionella och fysiologiska mekanismerna i nervsystemet fungerar så att hela det neuromuskuloskeletala systemet kan samspela på ett optimalt sätt.
En form av nervmobilisering utövades tidigt inom naprapatin och användes för att behandla tillstånd där man ansåg att det fanns en sammanväxning mellan nervrotskidan och nervroten. Den teknik som användes för att stretcha dessa adhesioner kan delvis jämföras med dagens tensioners tekniker. Sammanväxningen ansågs vara ett resttillstånd efter t.ex. en diskogen skada. Numera används nervmobilisering av flera yrkesgrupper inom den manuella medicinen.
Syftet är att skapa en normal nervmobilitet för bl.a. olika nervplexa, enskilda nervrötter och perifera nerver i förhållande till andra omkringliggande strukturer såsom ligament, muskler och ben. Om så sker, kan samspelet mellan connective tissue, muskler och nerver fungera optimalt.
